Fysisk planering

Politik och strategier kan få starkt genomslag genom den fysiska planeringen. Det handlar om prioriteringar, att låta trafikslag få förtur genom bussfiler eller snabba cykelvägar, att bygga bostäder i kollektivtrafiknära lägen eller att främja fastighetsnära insamling av avfall.

Sverige har ett plansystem som enligt Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna, regionen och Länsstyrelsen ansvar för användningen av mark och vatten. Även om plan- och bygglagen sätter ramverket så finns det fortfarande handlingsutrymme för varje enskild kommun att styra utvecklingen mot ett hållbart samhälle och den fysiska planeringen är därför ett viktigt verktyg.

Genom strategisk planering av bebyggelse, trafikinfrastruktur, energiförsörjning, grönstruktur med mera kan samhällets klimatpåverkan minskas samt möjliggöra för medborgarna att leva hållbart i ett bredare perspektiv. Den fysiska planeringen kan handla om att planera för att invånarna har god tillgång till kollektivtrafik samt en god funktionsblandning, det vill säga korta avstånd till skola, sjukvård och barnomsorg, men även andra funktioner som handel, nöje, grönytor och fritidsaktiviteter.

Kommunen och dess bostadsbolag kan också tillgodose behov av ytor för aktiviteter som kan förändra människors vardagliga konsumtionsmönster, som till exempel möjliggör odling eller att människor kan dela resurser med varandra. Kommunen har även rådighet över åtgärder som indirekt bidrar till en mer hållbar livsstil, till exempel att de kommunala bostadsbolagen investerar i energieffektivisering av bostäder, eller att kommunala energibolag investerar i produktion av förnybar energi eller laddstolpar för elbilar.